H. Hallvard   (15 maj)

Bohusläns skyddspatron

Under medeltiden hörde Bohuslän till Norge. Jämte södra delen av det nuvarande Norge organiserades Bohuslän under senare delen av 1000-talet som ett stift med biskopssäte i Oslo. Skyddshelgon för Oslo stift och följaktligen även för Bohuslän var den helige Hallvard.

Hans namn påträffas första gången i Adams av Bremen på 1070- och 1080-talen skrivna kyrkohistoria "Gesta Hammaburgensis ecclesiæ pontificum". En utförlig legend om Sankt Hallvard upptecknades mot slutet av 1100-talet och finnes bevarad i en handskrift från Salvatorskyrkan i Utrecht.

Hallvard var av förnäm börd och kusin till konung Olov den helige. Han bedrev köpenskap tillsammans med sin broder. För att inte sko sig på sin brors bekostnad vägde Hallvard sina varor med en mindre vikt, broderns med en större. Om Hallvards död berättas följande:

En vårdag gick den helige Hallvard ut från sin faders hus för att uträtta ärenden i trakten. Han kom till Dramsfjorden, över vilken han skulle färdas, drog ut en liten båt ur vassen och ämnade bestiga den. Strax kom en havande kvinna dit, rädd och darrande, och bad att han skulle ta henne med sig. Tillfrågad vem hon var och vad hon ville uppgav hon sitt namn och sade att hon ville fara över havet och att hon därför, när hon sett en man bege sig denna väg, så snabbt skyndat dit för att icke genom dröjsmål förlora livet. Han bad kvinnan sätta sig i båten och det gjorde hon. Själv började han ro ut på fjorden. Om en stund såg han tre män komma springande till den strand, varifrån kvinnan kommit. De togo strax en annan båt och rodde snabbt efter dem. Då sade den helige Hallvard till kvinnan: "Känner du de där männen?" "Ja", svarade hon, jag känner dem. Han sade: "Såvitt jag kan se, söka de dig. Säg mig nu, vad du har gjort." "Sant är det", svarade hon, "att de förfölja mig, men det som de tillvita mig har jag inte gjort. De anklaga mig nämligen för stöld." Han frågade: "Kan du rentvå dig från denna beskyllning genom att bära glödande järn?" Hon sade: "Ja, det kan jag, och jag är beredd därtill, om de bara skona mig." Men männen som snabbt förföljde dem ropade: "Hur kan det komma sig, Hallvard, att en så högättad yngling som du har tagit dig an denna onda kvinna för att skydda henne? Utlämna henne åt oss, så att hon får đö, ty det har hon förtjänat." Hallvard frågade dem: "Vad har hon då gjort för ont?" De sade: "Hon har bestulit vår bror och brutit sig in i hans hus." "Hur har hon kunnat bryta sig in i huset?" frågade han dem. "Hon har från dörrposten ryckt bort den slå, som höll fast låset för dörren", svarade de. "Detta är inte arbete för en kvinna utan för den starkaste man", sade han då. "Finns det kanske någon, som har sett henne göra detta, eller har ni ertappat henne inne i hans hus? Men om det är ovisst, att hon gjort det, varför skall hon då dö? Månne det icke är rättvisare att hon rentvår sig från beskyllningen om hon kan? Och om hon trots allt är straffbar enligt lagarna, så vill jag betala böterna för henne. Hon är ju havande, och ni får inte döda barnet i hennes sköte. Ni bör lugna er och inte handla oöverlagt." Vid dessa hans ord skreko de i raseri. En av dem grep sin båge och sköt en pil som träffade martyrens bröst. Sedan dräpte de även kvinnan och begrovo henne på stranden. De bundo en sten om halsen på den helige och sänkte honom i djupet, men genom Guds nåd och martyrens förtjänster återfanns hans kropp långt därefter flytande med stenen på böljorna.

En Hallvardssaga på isländska tillägger att Hallvards lik senare blev flyttat från hembygden till det närbelägna Oslo, där det skrinlades i den förnämsta kyrkan. Hallvard kallades martyr, eftersom han offrade livet för att försvara en oskyldigt anklagad och förföljd medmänniska.

Hallvards död skall enligt isländska annaler ha inträffat 1042 eller 1043. Snart blev han stiftets högt vördade skyddspatron. Domkyrkan i Oslo helgades åt honom. Ännu bär Oslo stad hans bild i sitt vapen. Flera andra kyrkor i stiftet har varit helgade åt Hallvard. Den åldriga kyrkan i Ytterby i Bohuslän, varav nu bara måleriska ruiner återstår, var en Hallvardskyrka.

Hallvardsmässodagen var den 15 maj. I konsten framställdes S:t Hallvard med kvarnsten (Hallvards döda kropp flöt trots den tunga sten som bundits därvid) och pilar som attribut. I Bohuslän finns det ännu två bilder av landskapets skyddspatron: en skulptur på Skee kyrkas vackra senmedeltida altarskåp och en annan från Skredsviks kyrka, förvarad i Uddevalla museum. På den senare bilden har helgonet egendomligt nog biskopsmitra på huvudet; annars framställes det genomgående som en ung lekman. I Sverige finns det även utanför Bohuslän en och annan Hallvardsbild. Bland frescomålningarna i Alnö kyrka i Medelpad möter man S:t Hallvard, likaså bland helgonbilderna på en nattvardskalk från Askersunds landskyrka.