H. Torsten av Bjurum 

Västgötskt lokalhelgon (1100-talet)

Johannes Vastovius skriver i Vitis aquilonia (*) om den helige Torsten, vallpojken, som blev martyr för sin kristna tro: 

Torsten var fäherde hos en rik man i Västergötland. Han hade för sed då han gick i vall med sin boskapshjord att släppa den lös utan tillsyn medan han själv genom fält och lunder vandrade bort till en sten som han hade utvalt till sitt altare. Där brukade han tillbringa nästan hela dagen med böner till Kristus, och när kvällen nalkades återfann han alltid boskapen välbehållen och oskadd. Men Torstens husbonde var hedning och tyckte illa om sin vallpojkes kristna tro. Han begärde att få se en tjur vilken han själv hade bundit fast vid ett träd inne i skogen, och när tjuren ej återfanns fick han därigenom en förevändning att falskeligen anklaga herden för att ha försummat boskapen. Husbonden dräpte sedan Torsten på stenen, som ett offer åt Kristus. Men brottet förblev inte ostraffat. Kreaturen började efterhand försvinna, så att matmodern inte tvekade att tala därom med sin man och att kalla den dräpte för ett helgon. Så hände det att husbonden tillredde en stor kreatursslakt, och han hade framför sig en oxe som just höll på att slaktas och flås till föda åt husfolket. Då han nu hörde sin klagande hustru fortsätta att berömma Torsten och förebrå honom själv, blev han vred, brast i hånskratt och sade: "Din Torsten som du anser vara helig och leva i himmelen håller jag för lika levande som denne oxe, vilken du nu ser sönderskäras i stycken!" Och si: knappt hade han talat ut, förrän oxen omedelbart reste sig på sina fötter och blev levande, till häpnad och bestörtning för alla de närvarande. Ett kapell har sedan blivit rest på platsen, och där ha många under skett, i synnerhet helbrägdagörelse av sjuk boskap.

Vastovius uppger att Torsten lidit martyrdöden vid samma tid som den helige Botvid, alltså i början av 1100-talet. 

Sankt Torsten är ett västgötskt lokalhelgon, närmare bestämt hemmahörande i Vättlösa socken i Kinne härad. Vid Lilla Bjurums gård i Vättlösa har S:t Torstens kapell legat, och i närheten av kapellet har en ryktbar offerkälla legat, S:t Torstens källa. Vastovii ord ger oss anledning att förmoda att denna källas vatten ansetts vara särskilt hälsosamt för sjuk boskap. Efter reformationen fick det lilla templet förfalla. När det 1707 omtalas i ett brev, heter det, att bara "rudera" (ruiner) återstår därav. Platsen för S:t Torstens kapell och källa kan ännu besökas. Den är att finna omkring 1 km väster om Lilla Bjurums gård, i Kapellmarken.

Platsen har likväl tilldragit sig uppmärksamhet av stormaktstidens lärde. Offerkällan har rönt hedern att bli avbildad på ett år 1693 utfört kopparstick i Erik Dahlbergs stora planschverk Suecia antiqua et hodierna. Den presenteras där under namnet Torstani fons (Torstens källa); den bifogade texten förmäler att källan fordom varit berömd för sin förmåga att bota sjuka, att votivgåvor (dvs penningar och andra metallföremål) offrats där och att folk vallfärdat dit från när och fjärran. Källan är övertäckt av ett spånklätt sadeltak och omges av några kors. I närheten utbreder sig den lummiga skogen.

(*) En av de värdefullaste källskrifterna för vår kunskap om de svenska helgonen härstammar från Johannes Vastovius (död 1642), som var son till en borgmästare i Västervik och övergick till den katolska tron, följde den avsatte konung Sigismund till Polen och slutade sina dagar som dennes hovkaplan. Han lät år 1623 i Köln trycka boken Vitis Aquilonia (Det nordiska vinträdet), där han samlat biografier över de medeltida svenska män och kvinnor vilka en gång võrdats som helgon. Vastovius bygger på de historiska urkunder vilka var honom tillgängliga och av vilka de flesta även står oss till buds, men även på folksägner vilka inte är oss be kanta från någon annan källa.