H. Ulfrid (18 januari)

Helige Ulfrid/Wolfred var en biskop och martyr som dog i året 1028. (Johannes Vastovius, Vitis Aquilonia, 1623, lib 2, cap. 44).

Om den helige Ulfrid skriver Adam av Bremen i sin Historia Ecclesiastica, liber 2, cap. 44 (se även: Acta Sanctorum, Soc. Boll., Antverp. 1643, jan. 18, s.210):

Samtidigt sägs det, att en viss man från England, vid namn Ulfrid (Wolfred), efter att ha kommit in i Sverige med gudomlig kärleksinstinkt, med stor tillförsikt predikade Guds ord för hedningarna. Genom sin predikan hade han omvänt många till den kristna tron. Han började anatematisera folkets avgud vid namn Torstan(s) (Tor) i hedningarnas råd. Samtidigt grep han "Bipennus" avgudabild och bröt den i bitar. Och för en sådan tapperhets skull, genomborrades han genast av tusen sår, och led sin själ enligt Laurentius' martyrdöds exempel till himlen. Barbarerna dränkte hans kropp, efter många spel, i träsket. Efter att ha funnit dessa saker i sanning, har jag överlämnat mina minnen, även om det finns andra som fortfarande är värda att skriva.

Per idem tempus sermo est quendam ab Anglia, nomine Ulfridum , diuini amoris instinctu Suediam ingressum , Paganis verbum Dei magna fiducia prædicasse. Quidum sua prædicatione multos ad christianam fidem convertisset. Idolum gentis nomine Torstans in consilio paganorum cæpit anathematizare. Simulque accepta Bipenni simulachrum infrusta concidit. Et ille quidem pro talibus ausis , statim mille vulneribus confossus, animam Laurea martyrii dignam, transmisit ad cælum. Corpus eius Barbari laniatum , post multa ludibria, merserunt in paludem. Hæc veraciter comperta, memoriæ tradidi, quamvis sint et alia , quæ adhuc scribi digna sunt.

Albert Krantz (Albertus Crantzius), skriver i sin Chronica regnorum aquilonarium, 1548:

Under sin predikan utropade Ulfrid: om er gud Thorstan (Tor) är mäktig, så kommer han att hämnas.

*

Se även: Bibliotheca Historica Sueo-Gothica (Eller Förtekning uppå så väl trykte, som handskrifne böcker, tractater och skrifter, hvilka handla om Svenska Historien, anmärkningar av Carl Gustav Warmholz, 4e delen (som innehåller de Boecker och Skrifter, hvilka angå Sveriges Kyrko-Historia), 1788, s. 92.